{"id":1246,"date":"2013-10-23T10:43:55","date_gmt":"2013-10-23T09:43:55","guid":{"rendered":"http:\/\/crossroadskalmar.se\/?p=1246"},"modified":"2013-10-23T10:43:56","modified_gmt":"2013-10-23T09:43:56","slug":"skivrecensioner-av-jimmy-johansson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/?p=1246","title":{"rendered":"Skivrecensioner av Jimmy Johansson!"},"content":{"rendered":"<p>En radda skivrecensioner som Jimmy Johansson, styrelsemedlem i Crossroads, har skrivit f\u00f6r tidskriften <a href=\"http:\/\/www.jeffersonbluesmag.com\/\" target=\"_blank\">Jefferson<\/a>, v\u00e4rldens \u00e4ldsta fortfarande fungerande bluesmagasin!<\/p>\n<p><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\"><strong>Tyrone Vaughan<\/strong>\u00a0<\/span>\u201dDowntime\u201d\u00a0Blues Boulevard Records, skivnr 250343, 36 min<\/p>\n<p>Familjenamnet Vaughan \u00e4r ju onekligen k\u00e4nt i musikkretsar, och nu kommer det ytterligareen. Tyrone som \u00e4r son till Jimmie vilket inneb\u00e4r att Stevie Ray \u00e4r hans farbror. Snacka om\u00a0musikaliskt arv. Sj\u00e4lvklart fick han redan som ung en stor dos blues i sig i och med att pappa\u00a0Jimmie lirade i The Fabulous Thunderbirds. Han fick sin f\u00f6rsta gitarr n\u00e4r han var fem \u00e5r och det\u00a0m\u00e4rks kan man lugnt p\u00e5st\u00e5, \u00e4r man fr\u00e5n Texas s\u00e5 \u00e4r man och det h\u00f6rs tydligt p\u00e5 detta album. Det\u00a0kan vara av vikt att p\u00e5peka att detta inte \u00e4r en traditionell bluesplatta. L\u00e5ngt d\u00e4rifr\u00e5n!\u00a0Tyrone har valt en annan stig f\u00f6r sin musik till skillnad fr\u00e5n sina k\u00e4nda familjemedlemmar, det\u00a0vi h\u00f6r \u00e4r ist\u00e4llet Americana, rock, blues och alternativ country. Det inneb\u00e4r att orkesteringen \u00e4r\u00a0minst sagt annorlunda. Don Reeds fiol har en mycket framtr\u00e4dande roll i ljudbilden. Tyrone p\u00e5\u00a0gitarr och s\u00e5ng har tillsammans med multi instrumentalisten Stephen J. Boudreau skrivit samtliga\u00a0tio sp\u00e5r. Det \u00e4r ett ruskigt tajt band som frontpersonen har i ryggen och visst ibland levererar han\u00a0gitarrsolo p\u00e5 sin Fender Stratocaster som f\u00e5r nackh\u00e5ren att resa sig.\u00a0Det \u00e4r sv\u00e5rt att hitta n\u00e5got negativit med den h\u00e4r utm\u00e4rkta plattan, den \u00e4r v\u00e4lproducerad och denar ett suver\u00e4nt sound. Skulle jag ta upp en kritisk synpunkt s\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l den korta speltiden, 36\u00a0minuter \u00e4r alldeles f\u00f6r kort, men detta \u00e4r en radanm\u00e4rkning.<\/p>\n<p>Jag gillar skarpt den musikaliska cocktail som Tyrone presenterar p\u00e5 \u201dDowntime\u201d. Det \u00e4r nyung och uppk\u00e4ftig generation som v\u00e4xer fram med en mer gr\u00e4ns\u00f6verskridande musik som \u00e4rsynnerligen tilltalande.<\/p>\n<p><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\"><strong>Atomic RoadKings<\/strong>\u00a0<\/span>\u201dAtomic RoadKings\u201d\u00a0Rip Cat Records, inget skivnr, 20 min<\/p>\n<p>I samband med en tre veckors Europa turn\u00e9 s\u00e5 sl\u00e4pper bandet en EP med fem l\u00e5tar och hemma i\u00a0USA h\u00e5ller man p\u00e5 att f\u00e4rdigst\u00e4lla en full\u00e4ngdsplatta p\u00e5 samma bolag.\u00a0Bandet best\u00e5r av Eric Von Herzen p\u00e5 munspel, Kile Jester, gitarr och s\u00e5ng, Bret Harding,\u00a0bas och Tom Essa, trummor. Som g\u00e4st har man plockat med Kid Ramos p\u00e5 gitarr i\u00a0\u00f6ppningsl\u00e5ten \u201dVoodoo Woman\u201d.\u00a0Enligt bandets ledare, Von Herzen, s\u00e5 spelare bandet inte n\u00e5gon straightblues, vilket dock\u00a0inte st\u00e4mmer p\u00e5 den h\u00e4r plattan. H\u00e4r \u00e4r det traditionell blues s\u00e5 det st\u00e4nker om det och det \u00e4r\u00a0dessutom dj\u00e4vligt potent och skickligt framf\u00f6rt.\u00a0I \u201dEasy Baby\u201d som \u00e4r plattans starkaste sp\u00e5r, f\u00f6r vi h\u00f6ra Von Herzen p\u00e5 ett makal\u00f6st munspel,\u00a0och det h\u00f6rs att han h\u00e4mtar mycket inspiration fr\u00e5n Little Walter och Paul Butterfield. Men \u00e4ven\u00a0gitarristen Kile Jester visar sig p\u00e5 styva linan med snyggt gitarrsound.\u00a0Atomic RoadKings har verkligen med den h\u00e4r EP retat upp min aptit, s\u00e5 jag ser verkligen fram\u00a0emot den kommande full\u00e4ngds CD.<\/p>\n<p><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\"><strong>Lubos Bena &amp; Charlie Slavik<\/strong>\u00a0<\/span>SlovakBlues.com, 17 min<\/p>\n<p>SlovakBlues kan man j\u00e4mf\u00f6ra med v\u00e5rt egna SBA. Nu har de sl\u00e4ppt ut en EP med Lubos Bena,\u00a0som vad man kan f\u00f6rst\u00e5 \u00e4r en h\u00e4ngiven bluesentusiast. Bena spelar gitarr, trummor och sjunger.\u00a0Till sin hj\u00e4lp har han Charlie Slavik p\u00e5 munspel.\u00a0Under 2012 och 2013 representerade han Slovakien i t\u00e4vlingen \u201dEuropean Blues Challenge\u201d i\u00a0Berlin och Toulouse.Musiken som framf\u00f6rs \u00e4r traditionell Mississippi blues. Av de sex sp\u00e5ren som de framf\u00f6r p\u00e5 den\u00a0h\u00e4r EP \u00e4r det endast \u201dBaby Please Don\u00b4t Go\u201d som \u00e4r n\u00e5got att lyssna till. Resten framf\u00f6rs utan\u00a0gl\u00f6d och inlevelse. Slavik \u00e4r habil munspelare medan Bena \u00e4r en alltf\u00f6r ointressant gitarrist och\u00a0s\u00e5ngare.\u00a0Den h\u00e4r plattan skall nog ses som ett verk f\u00f6r de n\u00e4rmaste fansen och den tillf\u00f6r definitivt inget\u00a0nytt.<\/p>\n<p><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\"><strong>Andy Poxo<\/strong>n\u00a0<\/span>\u201dTomorrow\u201d\u00a0EllerSoul, ER031301, 58 min<\/p>\n<p>Gitarristen och s\u00e5ngaren Andy Poxon \u00e4r ett musikaliskt underbarn! Han \u00e4r komplett och \u00e4r redan\u00a0en mogen musiker vid 18 \u00e5rs \u00e5lder. Det \u00e4r fan inte klokt. F\u00f6r att uppn\u00e5 denna mogenhet s\u00e5 har\u00a0ju killen sj\u00e4lvklart \u00e4gnat sig \u00e5t ett intensivt lyssnande och forskning av den amerikanska l\u00e5tskatten\u00a0som blues, R&amp;B, rockabilly,swing och jazz.\u00a0Inte nog att han \u00e4r en duktig gitarrist han kan skriva l\u00e5tar ocks\u00e5. Han har skrivit tretton av fjorton\u00a0sp\u00e5r sj\u00e4lv och det avslutade sp\u00e5ret tillsammans med Duke Robillard, som medverkar med sin\u00a0gitarr samt att han dessutom har producerat detta utm\u00e4rkta album.\u00a0Andys band best\u00e5r av Bruce Bear p\u00e5 keyboards, Brad Hallen bas och Mark Teixeria trummor.\u00a0Bl\u00e5ssektionen \u00e4r ingen mindre \u00e4n Roomful of Blues Horns, och de g\u00f6r ett utm\u00e4rkt jobb.\u00a0Musikaliskt \u00e4r det h\u00e4rlig mix mellan olika stilar, fr\u00e4mst blues och R&amp;B och lite jazzswing. Allt\u00a0\u00e4r mycket \u00f6vertygande. Ska man hitta n\u00e5gon kritik till plattan s\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l att Andys r\u00f6st inte \u00e4r\u00a0fullmogen det h\u00e4r l\u00e5tmaterialet.\u00a0Detta \u00e4r Andys andra platta och man kan s\u00e4ga att hans framtid \u00e4r mer \u00e4n ljus, och det skall bli\u00a0kul att f\u00f6lja hans utveckling b\u00e5de som gitarrist, s\u00e5ngare och l\u00e5tskrivare inom bluesen och rootsmusiken.<\/p>\n<p>Tomorrow \u00e4r ett mycket bra album som inneh\u00e5ller allt man kan f\u00f6rv\u00e4nta sig i form av ett tjat och\u00a0bra band, snygga kompositioner och en fantastisk gitarrist.<\/p>\n<p><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\"><strong>The Mighty Mojo Prophet<\/strong>s\u00a0<\/span>\u201cFlying Home From Memphis\u00a0Delta Groove, DGPCD 160, 54 min<\/p>\n<p>Det h\u00e4r g\u00e4nget kommer fr\u00e5n Kalifornien och \u00e5terigen har det bevisats att man kan lira bluesunder palmer och \u00e4ndl\u00f6sa dagar av gyllene sol.Vokalisten Tom \u201dBig Son\u201d Eliff och gitarristen Mitch \u201dDa Switch\u201d Dow bildade bandet i slutet\u00a0av 2007 tillsammans med Alex Schwartz trummor och Dave Deforest bas.\u00a02011 kom det sj\u00e4lvbetitlade debutalbumet p\u00e5 Rip Cat Records. Det resulterade i att man blevnominerad till en Blues Music Award f\u00f6r b\u00e4sta nykomling och sedan fick bandet en biljett till\u00a0Memphis. V\u00e4l d\u00e4r b\u00f6rjade det h\u00e4nda saker igen. Man kan v\u00e4l ocks\u00e5 s\u00e4ga att skivbolaget Delta\u00a0Groove verkligen har insett vilken potential bandet har .Resultatet av den resan blev tretton nyskrivna l\u00e5tar och ett kanon album. Skivan inneh\u00e5ller en\u00a0stor variation av stilar, h\u00e4r finns sj\u00e4lvfallet v\u00e4stkust blues men ocks\u00e5 Chicago och Texas blues,\u00a0Memphis soul och country blues. Till sin hj\u00e4lp f\u00f6r att f\u00f6r att f\u00e4rdigst\u00e4lla denna h\u00e4xbryggd har\u00a0man ett g\u00e4ng g\u00e4st musiker. P\u00e5 vissa sp\u00e5r h\u00f6rs en bra bl\u00e5ssektion.\u00a0Visst har man tagit intryck fr\u00e5n band som Rod Piazza &amp; The Mighty Flyers och James Harman,\u00a0men man har en egen tanke med sitt sound och det \u00e4r det som g\u00f6r det intressant och inte\u00a0f\u00f6ruts\u00e4gbart.<\/p>\n<p>De sp\u00e5r som sticker ut lite extra \u00e4r \u201d I Can\u00b4t Belive\u201d som tillsammans med \u201dStreet Corner Preacher\u201dlutar \u00e5t soulh\u00e5llet. I \u201dRemember Me\u201d f\u00e5r vi en Muddy inspirerad Chicagoblues.\u00a0Kan verkligen rekommendera denna platta till alla som \u00e4r lite all\u00e4tare inom bluesen.<\/p>\n<p><strong><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\">Little Willie &amp; Night Train\u00a0<\/span><\/strong>\u201dBreak It Up Baby\u201d\u00a0Inget skivbolag, 23 min<\/p>\n<p>Little Willie &amp; Naight Train \u00e4r ett nytt band som kommer fr\u00e5n Finland och de presenterar blues\u00a0fr\u00e5n Chicago men ocks\u00e5 West Coast blues och lite Jump blues. Bandet har tydliga influenser fr\u00e5n\u00a0exempelvis The Fabulous Thunderbirds.\u00a0Bandet best\u00e5r av Ville \u201dLittle Willie\u201d Mehto s\u00e5ng, munspel och Dobro, Yk\u00e4 Putkinen gitrarrer\u00a0och Banjo, Liro Kautto bas och Kari Haakana p\u00e5 trummor.\u00a0N\u00e4r jag studerar konvolutet blir jag genast intresserad \u00f6ver deras instrumentering och hoppas\u00a0att de orkar leva upp till f\u00f6rv\u00e4ntningarna. Tyv\u00e4rr g\u00e5r mina f\u00f6rhoppningar inte i uppfyllelse.\u00a0Av plattans sju sp\u00e5r, som \u00e4r skrivna av bandet, \u00e4r det v\u00e4l bara titelsp\u00e5ret som h\u00e5ller \u00e4nda hem.Dessutom tycker jag nog att p\u00e5 en debutplatta f\u00f6rs\u00f6kt att l\u00e4gga till lite fler l\u00e5tar och mer speltid.\u00a0Man f\u00e5r ingen riktig bild av bandet helt enkelt.Trots att bandet inneh\u00e5ller duktiga musiker s\u00e5 f\u00e5r man inte till det riktigt, s\u00e5 det \u00e4r v\u00e4l bara att\u00a0g\u00f6ra ett nytt f\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n<p><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\"><strong>Titty Bar Tim Blues Band<\/strong>\u00a0<\/span>\u201cMilk Shaka\u201dBlue North Records, BNCD 011, 48 min<\/p>\n<p>Min koll p\u00e5 den finska bluesscenen \u00e4r v\u00e4l tyv\u00e4rr inte den b\u00e4sta det \u00e4r v\u00e4l bara Wentus , Pepe\u00a0Ahlqvist och J.Leino &amp; Bluesguys som jag k\u00e4nner till och \u00e4r representerade i skivhyllan.\u00a0Titty Bar Tim Blues Band g\u00f6r med sin \u201dMilk Shaka\u201d skivdebut. Det \u00e4r en energisk, r\u00e5 och skrovlig Chicago blues som m\u00f6ter mig.\u00a0Bandet best\u00e5r av Timo Heikkil\u00e4 gitarr s\u00e5ng munspel, Mike Kurkiin gitarr, Antti Sunna piano, Pasi\u00a0V\u00e4kev\u00e4 trummor och Aarni Ruuhim\u00e4ki bas.\u00a0Allt material \u00e4r skrivet av Timo och Mike. Av de tio sp\u00e5ren \u00e4r tre live-upptagningar.\u00a0Egentligen vet jag inte riktigt vad jag tycker om deras form av Chicago blues, vad jag d\u00e4remot vet\u00a0\u00e4r att foten r\u00f6r sig inte och det m\u00e5ste v\u00e4l tyda p\u00e5 att musiken inte sl\u00e5r an n\u00e5gon k\u00e4nslostr\u00e4ng hos\u00a0mig.<\/p>\n<p><span style=\"line-height: 1.714285714; font-size: 1rem;\"><strong>Brad Vickers &amp; His Vestapolitans<\/strong>\u00a0<\/span>\u201dGreat Day In The Morning\u201d\u00a0Manhat Tone, MHT CD 1080, 50 min<\/p>\n<p>Brad Vickers och hans grupp har f\u00e5tt lysande recensioner var helst plattan har recenserats och jag\u00a0har v\u00e4l bara att st\u00e4mma in i hyllningsk\u00f6ren. Detta \u00e4r deras fj\u00e4rde platta och det h\u00f6rs att det \u00e4r ett\u00a0samspelt g\u00e4ng.<\/p>\n<p>Skivan \u00e4r ingen renodlad bluesplatta. Utan det \u00e4r ist\u00e4llet mycket Americana, ragtime, skiffle\u00a0och blues. Instrumenteringen \u00e4r intressant, vi f\u00e5r h\u00f6ra massor av mandolin, bottleneck gitarr,\u00a0trummor, bas och en fiol som ligger l\u00e5ngt fram i ljudbilden. P\u00e5 vissa sp\u00e5r tillkommer lite saxar.\u00a0Det \u00e4r en befriande avsp\u00e4nd musik som str\u00f6mmar ut ur h\u00f6gtalarna. Skivan inneh\u00e5ller femton sp\u00e5r, d\u00e4r de flesta \u00e4r skrivna av Brad eller n\u00e5gon bandmedlem. Cover bidragen \u00e4r \u201dAnna Lou\u00a0Blues\u201d av Tampa Red och \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt en av plattans starkaste sp\u00e5r. \u201dFrisco Town\u201d av Memphis\u00a0Minnie \u00e4r ocks\u00e5 stark. Den egna \u201dThe Way It`s Got To Be\u201d \u00e4r nog i mitt tycke den b\u00e4sta l\u00e5ten,\u00a0h\u00e4r finner vi \u00e5terigen saxarna och sv\u00e4nget \u00e4r grymt.\u00a0Det h\u00e4r bra och avsp\u00e4nd musik som f\u00f6r tankarna tillbaka till 50-talet.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<div class=\"mh-excerpt\"><p>En radda skivrecensioner som Jimmy Johansson, styrelsemedlem i Crossroads, har skrivit f\u00f6r tidskriften Jefferson, v\u00e4rldens \u00e4ldsta fortfarande fungerande bluesmagasin! Tyrone Vaughan\u00a0\u201dDowntime\u201d\u00a0Blues Boulevard Records, skivnr 250343, 36 min Familjenamnet Vaughan \u00e4r ju onekligen k\u00e4nt i musikkretsar, <a class=\"mh-excerpt-more\" href=\"https:\/\/crossroadskalmar.se\/?p=1246\" title=\"Skivrecensioner av Jimmy Johansson!\">[&#8230;]<\/a><\/p>\n<\/div>","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[1,110,118],"tags":[],"class_list":{"0":"post-1246","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-nyheter","7":"category-recensioner","8":"category-skivrecensioner"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1246","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1246"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1246\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1251,"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1246\/revisions\/1251"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1246"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1246"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/crossroadskalmar.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1246"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}