CAREY & LURRIE BELL Dynasty JSP 8846 (71 min)

Dynasty! är en omarbetad och remastrad återutgivning av en platta som ursprungligen gavs ut på JSP 1990.Studioinspelningarna är gjorda i Chicago 1988 och 1989. På denna nya utgåva av Dynasty! finns också två livelåtar med som spelades in under familjen Bells Europaturné. Skivan gavs ut, och ges nu ut igen, i Carey och Lurrie Bells namn, men egentligen är hela plattan mer eller mindre en ren familjeangelägenhet. Förutom fader Carey och hans namnkunnige son Lurrie medverkar också de mindre kända sönerna James, Steve och Tyson Bell på trummor, munspel respektive bas. På några låtar förstärks familjen Bell av gitarristen Pete Allen och organisten Jerry Soto.

Vid tidpunkten för inspelningarna var James 17 år och Tyson 15 år och visst hörs det ibland att kompet inte sitter riktigt hundraprocentigt. Trots det tycker jag ändå att Dynasty! är en både lyssningsvärd och köpvärd platta. Mycket beroende naturligtvis på att Carey och Lurrie håller så hög klass. Första låten på plattan är Brought Up The Hard Way, där Jerry Sotos envetna melodislinga på orgel gör att låten fastnar lika lätt som ett självhäftande frimärke – på gott och ont! Efter mellanspelet (I Shoulda Did ) What My Mama Told Me följer en av plattans höjdpunkter, Sail On, där Carey Bell verkligen får briljera på sitt munspel. Därefter kommer en ganska omväxlande blandning av instrumentallåtar och låtar där Carey och Lurrie alternerar som sångare fram till I Don’t Need No Woman där Pete Allen tar hand om det vokala. Skivan avslutas sedan med två låtar som spelats in live under bandets Europaturné. Den nedtonade Going Upstairs bjuder på ett fenomenalt samspel mellan Carey och Lurrie, där den senare får stort utrymme att visa vilken otrolig gitarrist han är. Avslutningslåten It’s So Easy To Love You är inte lika bra trots att Carey plockat fram sitt kromatiska munspel. Dynasty! tillhör inte varken Carey eller Lurrie Bells bästa plattor men visst är den klart köpvärd. Bitvis är den t.o.m. riktigt bra!

Kjell Wikström